Hej, Pandania här^^

max-tjej är tyvärr upptagen just nu, hon skriver låttexter   

Vi ses!

//Pandania00

Här kommer del 4... jag har inte behövt blogga här på länge, men det känns dags nu! Ha en god lässtund säger jag, Pandania00!
__________________________________________

Laura ville mer än gärna berätta det som Chris sagt till sin syster, eller till sin mamma eller pappa. Men det kunde hon inte. Det här skulle hon bevara som en hemlighet, helt ensam. Två kvällar efter samtalet låg Laura i sin säng och visste inte vad hon skulle göra. Hon funderade över vad som hänt, och vad som kom att hända. Då hörde hon något som rispade mot fönstret. "Säkert vinden" tänkte hon, när någon sa: "Kom kom kom! Jag ska berätta allt.." i hennes öra. Laura gick upp som i trans mot fönstret. Hon var nästan påväg att hoppa ut då hennes syster kom in.

- LAURA! Vad gör du!

Laura hoppade ner från fönstret och berättade gråtande allt för sin syster.

- Såja, sa hon. Det blir nog bra...

____________________________________________

Orkade inte göra längre :D

- Vad menar du med "släkt med Vera"? Laura blev röd i ansiktet av ilska.

- Lugn tjejen! Jag menar inget illa, bara att du är Veras barnsbarnsbarn! Du behöver inte bli så arg, sa Chris och reste sig upp.

- Stanna kvar! röt Laura. Hon ville verkligen veta vad som pågick. Vad är det meningen kommer hända, då?

- Ingenting, förmodar jag, sa Chris och ryckte på axlarna.

- Vaddå ingenting! skrek Laura.

- Ja... det har ju redan hänt, sa Chris.

- Vad har hänt?

Laura sa det mjukt, som för att göra så att Chris pratade mer.

- Ja... du stukade armen innan du kom hit, sa Chris. Du såg en läskig skugga i bilen. Din syster fick mardrömmar och fick en dömd sjukdom.

- Hur vet du allt det här? sa Laura.

- Man hör Ura om nätterna, förklarade Chris. Han sjunger sin klagosång om allt som hänt.

- Oj!

- Ja precis oj.

Nu orkade inte Laura mer. Hon reste sig upp, och sa:

- Jag måste fundera på det här. Hejdå.

- Hej, sa Chris och reste sig också upp. De gick åt vartsitt håll och Laura funderade hela tiden på det Chris sagt. Vad skulle hända nu?
_____________________________________________________

Var den bra? Jag hoppas verkligen ni tyckte det!   

//Pandania00

Hej, Pandania00 här! Såvitt jag vet är max-tjej i skolan (jag har studiedag idag) så jag passar på att smita in med en del av novellen nu   Förresten, om ni undrar varför era kommentarer inte syns så är det för att max-tjej inte ville att någon skulle få reda på den andres svar. Det var jag som fixade bilden, så jag får inte rösta    Nej då    Men här kommer novellen, del 2:

Laura sträckte på sig i den obekväma sängen. Skulle de verkligen tvingas bo här, i en hel sommar? Men Laura tänkte inte så mycket mer på det. Hon hade annat viktigt! Fort satte hon sig upp, och drog till sig jeansen hon hade haft igår. I ena fickan låg den, lappen! Hon tog ur den ur fickan och försökte tyda. Jag skulle räddat dig stod det. Vad betydde det? Behövde Laura bli räddad? Varför?

- Det är frukost, ropade pappa nerifrån trappan.
Lauras syster vaknade och de gick ner till köket. Pappa stekte bacon och ägg, matoset kändes ända ut i trappan.

- Muums! sa Kerstin och skyfflade in en bit stekt ägg. Det var gott, pappa!

- Ja det var det, instämde Laura. Tack för maten.

- Ska du redan gå? frågade pappa.

- Ja... jag ska utforska stället.

- Ja okej då, men kom hem innan ett.

- Okej pappa! sa Laura och sprang mot dörren. Huset behövde renoveras, det syntes på långt håll. Lite färg... hade inte skadat! tänkte hon. Då fick hon se en kille i 19-årsåldern komma förbi.

- Hej, sa han.

- Hej...? sa Laura, undrade varför han sa hej till henne.

- Du har hittat Uras meddelande, sa han.

- Va?

- Lappen, sa han. Uras meddelande.

- Vem är det? Och vem är du?

- Chris, sa han. Han satte sig ner vid vägen och Laura satte sig bredvid.
- Ura levde för länge sedan. Han var en märklig man.

- För hur länge sedan?

- Tvåhundra år sedan, sa han. Jag levde ju inte då, såklart. Men i alla fall. Vera bodde i det här huset. Hon var 13 år... och såg precis ut som du. Men med brunt hår.
Laura ryggade tillbaka förskräckt.

- En dag blev Vera bortrövad. Ingen vet vad som hände... bara att de hittade en blond hårslinga i hennes säng. Inget mer. Ura var som en far för henne, och han kände den som rövade bort henne. Ura... hade dåligt samvete. Nu vill han vaka över alla Lindströööms som kommer till torpet. De som är släkt med Vera.

- VA! sa Laura.

Hej det är Pandania00 här!   Jag tänkte skriva en liten novell för er,i alla fall del 1. När max-tjej inte kan blogga ska jag skriva vidare på del 2, 3, osv. Förstår ni? Toppen!  Här kommer den.
______________________________________________________________________

- Laura?
- Ja.

- Jag vet inte om det här är en så bra idé...
- Hur menar du då? Kerstin lutade sig mot den solvarma väggen.

- Ja... det här ser ut som ett spökhus, och jag har en märklig känsla.

- Äsh, du bara inbillar dig.

Laura ville inte oroa sin lillasyster, men hon kände samma känsla. Det var något mystiskt med stugan familjen skulle låna över sommaren.

- Kerstin! Laura! Kom och hjälp oss bära in grejerna, ropade deras pappa.

- Okej! sa flickorna och sprang ut till bilen.

De bärde in alltihopa, då Laura fick se något. En bit papper låg på grusgången, bredvid höger bakdäck på bilen. Hon plockade upp den, utan att säga något.

- Laura? Har du somnat eller, sa Kerstin. Jag orkar inte bära den här väskan själv!

Laura stoppade den lilla biten papper i fickan och högg tag i ena sidan på mammas stora väska. När allt var inlastat, sa deras pappa:

- Gör er hemmastadda så börjar vi instralera grillen på baksidan, jag tänkte att vi kunde grilla ikväll.

- Jaa! sa tjejerna och gick upp med sina små väskor till övervåningen.

Hela huset var läskigt, det märkte de båda. Om man bara sett undervåningen som läskig, då var det inget i mot vad övervåningen var. Laura gick in i rummet, som flickorna skulle dela, och satte sig på en liten knarrande säng.

- Den här knarrar, konstaterade hon.

- Haha, ja det hör jag, skrattade Kerstin. Själv satte hon sig på en likadan knarrande säng på andra sidan rummet och gjorde en grimas.

- Ush! Jag gillar inte det här huset.

- Nej, vem gör det? Sa Laura och systrarna log.

_____________________________________________________________________

Var den bra? Jag tror faktiskt att jag ska fortsätta med att skriva små noveller när jag besöker max-tjejs blogg. Jag fick göra en egen kategori för max-tjej, så när jag bloggar kan ni läsa alla mina inlägg under kategorin "Pandania00 gästbloggar"   

//Pandania00