Hej, Pandania00 här! Såvitt jag vet är max-tjej i skolan (jag har studiedag idag) så jag passar på att smita in med en del av novellen nu   Förresten, om ni undrar varför era kommentarer inte syns så är det för att max-tjej inte ville att någon skulle få reda på den andres svar. Det var jag som fixade bilden, så jag får inte rösta    Nej då    Men här kommer novellen, del 2:

Laura sträckte på sig i den obekväma sängen. Skulle de verkligen tvingas bo här, i en hel sommar? Men Laura tänkte inte så mycket mer på det. Hon hade annat viktigt! Fort satte hon sig upp, och drog till sig jeansen hon hade haft igår. I ena fickan låg den, lappen! Hon tog ur den ur fickan och försökte tyda. Jag skulle räddat dig stod det. Vad betydde det? Behövde Laura bli räddad? Varför?

- Det är frukost, ropade pappa nerifrån trappan.
Lauras syster vaknade och de gick ner till köket. Pappa stekte bacon och ägg, matoset kändes ända ut i trappan.

- Muums! sa Kerstin och skyfflade in en bit stekt ägg. Det var gott, pappa!

- Ja det var det, instämde Laura. Tack för maten.

- Ska du redan gå? frågade pappa.

- Ja... jag ska utforska stället.

- Ja okej då, men kom hem innan ett.

- Okej pappa! sa Laura och sprang mot dörren. Huset behövde renoveras, det syntes på långt håll. Lite färg... hade inte skadat! tänkte hon. Då fick hon se en kille i 19-årsåldern komma förbi.

- Hej, sa han.

- Hej...? sa Laura, undrade varför han sa hej till henne.

- Du har hittat Uras meddelande, sa han.

- Va?

- Lappen, sa han. Uras meddelande.

- Vem är det? Och vem är du?

- Chris, sa han. Han satte sig ner vid vägen och Laura satte sig bredvid.
- Ura levde för länge sedan. Han var en märklig man.

- För hur länge sedan?

- Tvåhundra år sedan, sa han. Jag levde ju inte då, såklart. Men i alla fall. Vera bodde i det här huset. Hon var 13 år... och såg precis ut som du. Men med brunt hår.
Laura ryggade tillbaka förskräckt.

- En dag blev Vera bortrövad. Ingen vet vad som hände... bara att de hittade en blond hårslinga i hennes säng. Inget mer. Ura var som en far för henne, och han kände den som rövade bort henne. Ura... hade dåligt samvete. Nu vill han vaka över alla Lindströööms som kommer till torpet. De som är släkt med Vera.

- VA! sa Laura.